Det är din tomma blick ut genom ett taxifönster strax innan gryning och strax efter ditt livs största failure. Det är natten utanför, allt som händer och inte händer där, allt du inte är delaktig i, allt du har försakat, det är meningslösheten och det omöjliga i tanken på att börja om. Det är regndropparna på fönsterrutan. Det är att bita tills du blöder på insidan av kinden för att fördela smärtan. Det är blodsmaken i munnen. Tystnaden i bilen.

Det är tårarna som kommer först när du kommit innanför dörren, ekot av dina klackar i porten och dörren bakom som smäller en aning för ödesmättat. Det är vetskapen att ingen hör eller ser. Det är sorgen i att möta din egen blick i spegelbilden, din förvridna min och det som händer innanför. Det är det vänstra ögat som rinner över först och sminket gör det grått, grått över kinderna, grått över munnen, gråa droppar från hakan. Det är att du är så ful när du gråter.

Det är när du lägger dig ned och tänker aldrig mer. Aldrig aldrig aldrig mer. Det är tystnaden omkring dig då. Det är minnet av förhoppningarna, det är allt som aldrig blev. Det är stunden innan överlevnadsstrategin formuleras i dig. Det är oförmågan att radera. Omöjligheten att se framåt. Det är att ge upp om så bara för en natt. Eller längre.

Men det är inte bara det.

Det är mannen i affären som pratar för länge med kassapersonalen, tar tillfället i akt och berättar om något som inte hör till saken. Det är de irriterade blickarna från dem som står bakom i kön. Det är suckarna från oss som inte vet att det här är det enda samtalet han kommer att ha den här veckan. Det är hans osynliga liv och alla vi som inte ser.

Det är mamman som aldrig blev förlåten. Hon som vaknar på morgonen och börjar sin väntan på att tiden ska gå, kvällen ska komma, att få somna igen. Det är misstagen som aldrig ställdes tillrätta, den brännande ilskan som blev tystnad som blev till kyla som blev till år. Det är skuldkänslor som gnager och förvissning att inte förtjäna en andra chans. Det är den undertryckta saknaden och bortträngda minnen som stockar sig i bröstet. Det är mörker igen. Det är höst. Ännu en höst.

Det är hon som blev över när de andra parade ihop sig. Det är hon som låtsas att det inte spelar någon roll och ler stort på klassfotot men bara med munnen. Det är hennes trevande längtan och vardagen som dödar den bit för bit. Det är inbjudningarna som aldrig kommer och sommarloven hon ljuger om och brevvännerna hon inte har. Det är den fulltecknade dagboken och föräldrarna som inte hinner.

Det är alla du lämnat och de som lämnat dig. Det är rädslan att det kommer fortsätta exakt såhär och en dag om inte alltför många år är det dags, du ska dö och du kommer vara alldeles, alldeles ensam då.

Odi et amo. Quare id faciam, fortasse requiris.

Nescio, sed fieri sentio et excrucior.

Det skulle vara gravt oärligt av oss om vi inte visade den ökade risken för missbruk som råder vid ADHD och liknande tillstånd där man s.a.s avviker från den hypernormala mallen.Jag anser inte att personer med ADHD och liknande, är några kraschtestdockor som fortsättningsvis också ska krascha åt helvete, utan så länge man nu kan och får upplysa om de ökade missbruksriskerna och alla avigsidor det för med sig för män kvinnor och barn hoppas jag att det är ok om man gör det. Även om man  saknar personlig relation till alkohol betyder inte att man behöver vara blind för alkoholens mycket väl kartlagda effekter. Bara för att många av vittnena är borta så behöver dödens personliga gospel inte hålla käften om självförbränningens evangelium

Jag menar att man måste komma till klarhet med sig själv.

Man ska fullfölja sig själv, sitt innersta jag.

Gör man det, så får ens liv en mening.

Då har man en uppgift som hindrar en från att stelna i vanor och bli mekanisk eller animalisk.

Nu stiger sol och nu faller dag

För fattigt folk och för rika

Men lyckan har en förgiftad tagg

Som man bör noga undvika

Jag stannar gärna i några dar

Men när du vill hålla mig kvar

Blir mina ögon iskalla

och du bli bitter som galla

Människor i allmänhet stympar sina möjligheter till allsidig utveckling genom att kväva sina ursprungliga, sunda impulser. Dom inbillar sig att dom känner sig själva fullständigt, var och en av dom tror sig vara en färdig enhet med färdiga uppfattningar och kunskaper. Därför fastnar dom ofta i ett blint missnöje med allting. Dom skyller sitt livsnederlag på sådant som ligger utanför dom själva. Naturligtvis kan det vara yttre orsaker till att en människa går under i en begränsning som gör hela hennes liv innehållslöst. men ofta beror det på att individen saknar mod att ha en egen uppfattning. Den enskilda människan fruktar att skilja sig från det som hon uppfostrats till att tro vara det absolut enda rätta. Hon säger ja till allt som andra säger ja till. Massmänniskan vågar inte vara ensam. Folk tycks inte förstå att en en individ som fullföljer sig själv aldrig kan bli riktigt ensam, att man då står i en levande ralation till de vitala krafterna i tillvaron. Man ska försöka vara sig själv till varje pris och ständigt, överallt protestera mot det man anser vara felaktigt.

Nån sa: Kärlek är en flykting för vacker för att dö.

Nån sa: Kärlek är ett rakblad som glimmar i en sjö.

Nån sa: Kärlek är en galje när blinda står i kö.

Jag sa: Kärlek är en blomma och du är blommans frö...

Kärlek är en trasig fjäril som döpts till annarki.

Kärlek är en mjuk befruktning i skuggan av ett skri.

Som en man som säljer längtan för att orka härda ut.

Kärlek är en sällsam saga utan början och utan slut...

När din kropp är rädd och frusen och ditt rum är tomt och kallt.

Och du tror att ingen kärlek finns för den saknar allt.

Kom ihåg att mitt i vintern djupt begravd av iskall snö gror ett frö av enkelt urpsung som till våren blir en ros.

Igår hade jag en så trevlig & härlig dag i solen med Memme, Vanillie & "gamla svärmor". Vi packade bilen med käk, fika och täcken & åkte ut till vattnet och hade en heldag tillsammans. Det var härligt me årets första dopp med. Mys på hög nivå! Jag är så glad att jag har dom i mitt liv.  

Och idag är det lika fint väder, så nu jävlar ska jag bli brun,

då jag redan är på god väg ;)

JIPPIE !

Everything happens for a reason.

Nothing happens by chance or by means of good or bad luck.

Illness, injury, love, lost moments of true greatness and sheer stupidity all occur to test the limits of your soul.

Without these small tests, if they be events, illnesses or relationships, life would be like a smoothly paved, straight, flat road to nowhere.

If someone hurts you, betrays you, or breaks you heart, forgive them.

For they have helped you learn about trust and the importance of being cautious to who you open your heart to.

If someone loves you, love them back unconditionally, not only because they love you, but because they are teaching you to love and opening your heart and eyes to things you would have never seen or felt without them......

När en gång du är död, ligger du glömd. Aldrig en eftervärld minnes mera ditt namn. Okänd du då irrar i Hades hus

svävar namnlös omkring, endast en tom skugga i skuggornas krets.